Kunsthall Grenland
– Wood & Clay
Motsetninger tiltrekker hverandre, nettopp derfor kan de utgjøre det perfekte par.
Det krever respekt, åpent utforskende, føle og ta på med søkende hender. Gjennom varsom tilnærming forsøke å forene.
I spennet mellom hardt og mykt, brunt og hvitt, ta bort og legge til, motstand og ettergivenhet, mellom det som bare er og det som må kultiveres.
Ved første øyekast er det distansen som trer frem. Ser man bedre etter er det kanskje mer som forener enn skiller. Med naturen som felles opphav kan de finne sammen på tross av sine særegenheter.
Kontraster skaper et ønske om å forsere barrierer og trå over på den andre siden, der et møte gjøres mulig.
I motsatt fall kan forskjellene dyrkes til det ekstreme.
– Hanne Ekkern
Kunsthall Grenlands prosjekt Wood & Clay baserer seg på en 1-ukes workshop i juni. Workshopen fordeler seg på lokasjonene Porsgrunds Porselænsfabrik og Prestegårdshagene Andelsgård på Eidanger.
Workshopen leder så til utstillingen som presenterers på Kunsthall Grenland under Greenlightdistrict-festivalen.
Medvirkende kunstnere
Sive Hamilton Helle
I Borgeåsen skog ble alle bøketrærne hugget ned, fordi bøken ble ansett for å være en fremmed art. I dag er det få spor av bøken der annet enn i form av vedkubber. Hendelsen vekker spørsmål som; hva er en fremmed art? Hvem definerer og velger ut en fremmed art? For hvem (tre, menneske, dyr) er arten fremmed?
En art vurderes som stedegen hvis den ble etablert i Norge før 1800-tallet, som er grensa Fremmedartslista opererer med og som sådan knytter naturen opp til et tidsbetinget ideal. Fremmedartslista som tidligere ble kalt for “svartelista” er altså en oversikt over fremmede arter som truer den norske naturen ut fra deres “invasjonspotensial” på en skala fra “ingen kjent risiko” til “svært høy risiko”. Av bøk på lista finner vi kun agnbøk som er plassert i kategorien “lav risiko”.
Utstillingsverket, “Fremmed art” er et tankeeksperiment der beinrester, vedkubber og verneutstyr utgjør et arkeologisk funn. Objektene varierer fra realistiske figurer til mer fantasifulle kombinasjoner i et lekent uttrykk der kategorisering av tid, vesen og opprinnelsessted opphører.
Sive Hamilton Helle (Norge), bor og arbeider mellom Oslo og Gøteborg. Har bakgrunn fra MFA-Film, HDK-Valand, Göteborgs Universitet.
Hans Kristian Borchgrevink Hansen
Jeg er fra Finnskogen og har slik sett jobbet litt både i og med skogen. Ellers tar jeg ofte i mine arbeider utgangspunkt i det jeg har for hånden og utforsker mine umiddelbare omgivelser for å se noe antatt velkjent på en ny måte. Jeg forsøker å gå varsomt frem, ta motivene på alvor og gi dem den oppmerksomhet de fortjener.
Hans Kristian Borchgrevink Hansen (Norge), er fra Grue Finnskog. Er utdannet ved Nordland Kunst og filmskole, Kunsthøyskolene i Oslo og Bergen.
Hanne Ekkeren
De siste årene har jeg gjennomført flere prosjekter med utgangspunkt i stedet som fenomen, prosjekter som baserer seg på feltarbeid. I prosessen ser jeg på stedet i et historisk perspektiv og prøver å fange dets karakter ved å studere for eksempel topografi, materialer som representerer stedet og hvilke betingelser som ligger til grunn for hvem og hvordan stedet benyttes.
Hanne Ekkeren (Norge) bor og arbeider i Oslo. Er utdannet ved Gerrit Rietveld Academie, Amsterdam.
Sarah Jost
Når jeg går ut i skogen er det som å besøke en venn, flere venner, som har mye å fortelle.
Det lille stykket skog er avgrenset av veier, trærne og de andre som vokser streber oppover omringet av lyden av trafikken og fuglene. Eikene her er store og gamle – helt ulike de i mine hjemskoger. Eikenøttene vil ikke samarbeide når jeg forsiktig prøver, men hasseln viser meg hvordan vi kan arbeide sammen med leiren. Den hvite leiren er laget på en fabrikk, den blå fra et jorde i nærheten. Den blå som egentlig er grå og blir rød når den brennes, vil ikke la seg formes som den hvite. Den gjør motstand og faller fra hverandre, den inneholder sand, småstein og plantedeler. En einer gir meg en gammel grein av hvilken jeg lager redskap til å bearbeide leiren med.
Sarah Jost (Norum, Sverige), bor og arbeider i Bergen. Hun er utdannet ved Kunsthøgskolen i Bergen og og Högskolan för Design och Konsthantverk, Göteborgs Universitet.
Daniel Slåttnes
Når jeg jobber i trevirke eller leire prøver jeg å være lydhør for signaler fra materialene. Materialet har iboende insentiver. Slik som en treknute i virket som vil lede kniven, eller en motstand i leireklumpen som påvirker formbarheten et visst sett. En form utvikler seg etter hvert som jeg blir kjent med emnet og vi sammen blir enige om en form.
Intuisjon er en arbeidsmetode som jeg bruker for å la kunstmaterialene legge føringer i uttrykket. Jeg ser på det som en intuitiv lytting til de materielle påvirkningene. En drivkraft hos meg er at på et grunnleggende plan tror jeg det er i møtet med den andre at man kan lære om seg selv. Jeg prøver å ikke overstyre møtet med en forutbestemt idé om resultatet og være ydmyk i min rolle som den aktive og formende parten.
De siste årene har jeg jobbet med ideen om materialbevissthet. Det er et fokus på ideen om materialets vilje, en form for stum form-basert vilje. Hvordan identifiserer man seg selv i relasjon til omgivelsene; er kunstneren bare en subjektiv skaper eller er man like mye objekt som formes av omgivelsene?
Daniel Slåttnes (Norge). Har en Master i billedkunst fra Kunstakademiet, Kunsthøgskolen i Oslo.
Kuratorer
Sara Möller (SE)
Catrine Danielsen (NO)
W O O D A N D C L A Y
Att gå på tur i ett skogslandskap kan känns som ett reningsbad och ge tid till efterlängtad reflektion eller frammana vår inbillningsförmåga och kreativitet. Beroende på tidpunkt, erfarenheter och om skogen består av vilda eller odlade träd kan upplevelsen likväl uppfattas som trist eller rent av skräckinjagande. Om det är det vildvuxna eller det på raka linjer odlade som uppkallar obehag är självfallet helt olika beroende på individ. Oberoende av våra mer eller mindre empatiska känslor för skogen så är den en faktisk källa till trä. Trä som förutom att vara ett exemplariskt material för att bygga grejer av också ger oss värme och energi.
Just denna energi har alltid varit en viktig ingrediens i Veden och Lerans hetlevrade kärleksaffär. Något som ständigt leder till att den ena förut så starka parten förlorar sig och blir till aska men istället får den andra parten att stelna till och bli så stark att den kan hålla i en hel evighet. Denna akt av transformation är självfallet omöjlig utan elden och det faktum att människan har två händer och en hjärna som ständigt hittar på verktyg för sin överlevnad. Ofta på bekostnad av naturens bästa. Lika mycket som dessa handlingar är tärande måste man medge att de är vackra, denna ständiga nyfikenheten av att skapa något nytt. Men hur hittar man balansen att skapa utan att samtidigt utarma vår jord?
Workshopen ”Wood and Clay” tar avstamp i de två materialens skilda egenskaper och i ambivalensen mellan natur och kultur. Det är upp till dig som deltagare att avgöra om de båda materialen kan gynnas av att sammanfogas eller om de kväver sina egna space för att lyckas samtala med varann och sin omgivning. Eller om de helt enkelt kan transformeras till en helt ny enhet.
Trämaterialen och porslinsleran bearbetas och används på de sätt som du finner lämpligast. Formandet av porslinslera kan upplevas som påtagligt sensuell eller kanske rent av som geggigt och svårt om man inte är van vid materialet. Att forma trä kräver en till synes mer våldsam behandling för att iklädas en tilltänkt form. Trä är svårt att skulptera med enbart två händer och kräver verktyg såsom yxa, såg och kniv. Under workshopen finns möjlighet att lära sig tekniker för bearbetning av trä genom till exempel svartbränning, täljning och ristning. Om du är ovan vid att arbeta med lera så ges här en möjlighet till individuell hjälp för att hitta ditt tillvägagångssätt. Vilket kanske är att ringla och tumma upp former, arbeta med hela din kropp för att pressa leran åt det håll du vill, eller använda olika avgjutnings tekniker. Det finns även möjlighet att bränna de keramiska resultat på Porsgrunds Porselænsfabrik. Om en vecka känns allt för kort för att få fram resultat till den utställning på Kunsthall Grenland som arbetet under workshopen ska resultera i kan du se detta som en uppstart och en fristad för att låta tanken och handen vandra fritt.
S a r a M ö l l e r
Prestegårdshagene andelsgård
Prestegårdshagene holder til på gamle Eidanger prestegård. En gammel gård, omkranset av skog i øst og nord, og med Eidangerfjorden i sør. I skogen er det flere eiker som er mange hundre år gamle, fornminner og et sjeldent biologisk mangfold. På gården har vi den gamle boligen, garasjen, stabburet, et gjenbruksdrivhus, tun og åkrene. Prestegårdshagene er et eget samvirkeforetak som driver gården, og dyrker grønnsaker etter økologiske prinsipper for andelshavere/medlemmer.
SKOGEN
– Gunn Marit Christenson
Shinrin-yoku
Tenk deg at du må stå på samme plass hele livet.
Ikke bare i 70-80-90 år, men i opptil 1000 år. Du blir utsatt for vær og vind, for mye sol, for lite vann. Du kan ikke bare dra opp røttene og dra. Du må stå – der. Dette er livet til et eiketre.
Ro. Stille. Lytte. Være våken. Langsomt.
Vi har fem sanser. Syn, hørsel, smak, lukt og følesans. Med de fem sansene i bruk følger den sjette med. Den sjette sansen er vår intuisjon.
Skogbading – det er ikke trening eller jogging. Du må legge vekk telefonen. Gå langsomt og ikke målrettet. Du trenger ikke noe utstyr. La kroppen din føre deg. Lytt og følg nesen. Og ta deg tid. Du skal ikke noe spesielt sted.
Ro. Stille. Lytte. Være våken. Langsomt.
Verdens helseorganisasjon har erklært stress som en av de største epidemiske truslene mot folkehelsen i det tjueførste århundret. – Det gjelder ikke minst tech-stress, skjermer og mobiler. Shinrin-yoku, skogbading, er blitt en etablert praksis i Japan som et motsvar på dette.
Rammer:
– Prestegårdshagene og skogen rundt Eidanger prestegård med mange gamle eiker og biologisk mangfold.
Filosofisk forankring:
– Dypøkologi
– Zen tradisjon
1400º
Kunsthall Grenland har siden 2015 disponert et eget verksted på PP for kunstnere som ønsker å arbeide med Porsgrunds berømte leire, glasurer og ovnsbrenning på 1400°.
Kunsthallen tilbyr korte og lengre arbeidsopphold på verkstedet, for kunstnere i samarbeid med den faglige kompetansen som finnes ved Porsgrunds Porselænsfabrik As. Kunsthall Grenland samarbeider også med Telemark Museum og deres Porselensmuseum som også ligger vegg i vegg med lokalene som kunsthallen disponerer.
Høsten 2021 etablerer kunsthallen et nytt og større porselensverksted i det gamle Sliperiet. Verksted 1400°, sammen med kunsthallens utstillingsarealer i sentrum, gjør det mulig for kunstnere å arbeide frem nye verk, og utstille dem i en av regionens fremste visningsrom for kunst.
For mer info: www.kunsthallgrenland.no / www.1400grader.no
